elincleo

Tiden går för sakta. Dagen gick åt helvete, slutade med att jag satt i soffan och tjöt trots att vi hade lektioner. Pallar inte att inte veta ett skit. Kunde inte sova, kan inte äta, så fort jag försöker få i mig nåt så känns det som om jag ska spy. Kan i stort sett inte göra ett jävla skit. Och imorn är jag tillbaka på samma sätt, bara för att jag inte fick veta nåt idag som det var tänkt. Alltså, ännu en natt utan sömn, utan mat och med illamående. Kanske borde ringa och prata med honom ändå. Vill inte förlora dethär inte nu, om det ens är det det hela handlar om. Inte nu, inte innan lovet, innan stockholm, det är det enda jag har sett fram emot, att få åka iväg med Fredrik och bara ta det lugnt några dagar. Försvinner det nu? Hoppas inte det.