I cut myself open
Min kudde var fortfarande blöt imorse när jag vaknade.
Kanske var det för att jag somnade vid 5 ipå morgonen.
Kanske var det för att jag inte kunde somna, och därför tänkte mer och mer.
Eller så va det helt enkelt för att jag saknar allt detdär så mycket.
Så obeskrivligt mycket.
Saknar att ha någon brevid som man vet tycker om en.
Någon som håller om en när man fryser, eller erbjuder en filt.
Alla dedär små sakerna som man då inte trodde spelade någon större roll.
De var ju alltid där.
De fanns så nära till hands.
Men det var de sakerna som nu visar sig vara hur viktiga som helst.
Man tänker alltid på dom,
vart man än är så påminner det.
Och jag hatar mig själv för att jag aldrig sa vad jag verkligen kände.
Jag antar att jag va för feg.
Och du vet, jag har ditt namn inristat,
inte som i sten men i hud.
Det sa jag aldrig heller
ville inte göra dig besviken.
Jag tror att jag ångrar det nu.
Kommentarer
Trackback
