förvirring
Jag hatar alla dessa falshbacks samtdigt som jag verkligen älskar dom.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!
Och det finns typ en som vet vad som händer om jag är själv, mår skit och inte har nåt att göra.
Jag är inte rädd för det längre. Då skulle jag inte gått så långt som jag gjorde.
Det är nästan så jag är lite stolt över mig själv, samtidigt som det på nåt sätt känns förjävligt att den inre smärtan tar över den yttre och får den att försvinna.
Kommentarer
Trackback
