_ _ _ _ _ - _ _ _ _ _ _?
tänkte bara meddela att jag mår skit. Och inte bara på insidan denhär gången.
Eller det är väl på insidan, men inte i hjärtat om man säger så...
det sitter mer i lungorna och halsen denhär gången.
jag har lyckats bli typ förkyld utan att vara snorig, jag bara hostar och hinner knappt med att andas.
hoppas skiten tar slut på mig...efter tisdag
och jag MÅSTE ringa detdär helvetesjävla samtalet som jag aldrig ens kommer våga slå numret till. men det löser sig (på fel sätt)
dessutom faller jag fortfarande, det är så att man känner det, dag för dag så faller man ännu en bit längre ner. och det hjälper inte med något längre. det har det aldrig gjort. men det känns som om det blivit värre, och det har det säkert också. men på något annat sätt är det som om jag inte bryr mig om att jag faktiskt försöker. som om det är en sida av mig som säger "det är rätt åt dig" och drar mig längre tillbaka än innan.
det kommer nog inte gå att lösa dethär hur jag än försöker, inte ens med de starkaste medel. allting är bara så trasigt, förstört. precis som om du tappat det du är mest rädd om och det går sönder i allt för många bitar, som om någon lagt detdär speciella i en mixer och du tvingas se på medans det blir till nästan sand.
ja, det är nog så det känns på något sätt.
och mina försök till att förklara blir aldrig tillräckligt tydliga och blir aldrig riktigt tillräckliga för att beskriva hur det egentligen känns.
Kommentarer
Postat av: unni
Eller det är väl på insidan, men inte i hjärtat om man säger så...
det sitter mer i lungorna och halsen denhär gången.
jag har lyckats bli typ förkyld utan att vara snorig, jag bara hostar och hinner knappt med att andas.
hoppas skiten tar slut på mig...efter tisdag
och jag MÅSTE ringa detdär helvetesjävla samtalet som jag aldrig ens kommer våga slå numret till. men det löser sig (på fel sätt)
dessutom faller jag fortfarande, det är så att man känner det, dag för dag så faller man ännu en bit längre ner. och det hjälper inte med något längre. det har det aldrig gjort. men det känns som om det blivit värre, och det har det säkert också. men på något annat sätt är det som om jag inte bryr mig om att jag faktiskt försöker. som om det är en sida av mig som säger "det är rätt åt dig" och drar mig längre tillbaka än innan.
det kommer nog inte gå att lösa dethär hur jag än försöker, inte ens med de starkaste medel. allting är bara så trasigt, förstört. precis som om du tappat det du är mest rädd om och det går sönder i allt för många bitar, som om någon lagt detdär speciella i en mixer och du tvingas se på medans det blir till nästan sand.
ja, det är nog så det känns på något sätt.
och mina försök till att förklara blir aldrig tillräckligt tydliga och blir aldrig riktigt tillräckliga för att beskriva hur det egentligen känns.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Postat av: unni
kul att man inte ser vad det är >: massor med :* i alla fall
Trackback
