19
Känns sådär bra att jag fortfarande mår skit och inte kan sova, knappt äta och sen spy.
Inatt drömde jag en ganska konstig dröm. Allting kändes så verkligt så när jag vaknade var jag tvungen att undersöka båda armarna och sängen. Det var så sjukt, det var ungefär som på arvika. Min dendär minnesluckan som jag inte förstår mig på. Först i drömmen så låg jag i sängen och tänkte sen stog jag i hallen och pratade med mamma. Jag fattade inte varför hon stallde så konstiga frågor tills hon sa "aa, så säg nu vad du gjort med armarna."
Det såg mysigt ut, kunde se benen i armen och hur blodet pulserade ut ur mig. Och jag minns att jag tog på det och det kändes som att lägga handen på ett papper som man vikt ihop så att det blir små trekanter. Så kändes det, hoppas att min urdåliga förklaring kommer till nytta. Jag svarade att jag inte hade nåt minne av vad som hänt, för det hade jag ju inte. Men det var ju antagligen ganska tydligt vad jag hade gjort. Mamma var nöjd med svaret och sa inget mer, gick därifrån bara. Jag stog kvar ganska länge funderade på om jag skulle göra något åt det eller låta det va. Där någonstans vaknade jag.
Skola idag. Direkt när man träffade alla kändes det som om det var igår avslutningen var. Hemskt. Men dagen var slapp.
Vi delades in i mindre grupper och gick runt på 3 stationer. Första för min grupp blev sång, andra nån form av slagverk och tredje improvisation på gitarr.
När dagen var slut drog jag Jelena och Robin och fikade. Matti och Stina joinade. Sen försvann folket en efter en. Jag och Jelena sist.
Jag drog hem till pappa eftersom mamma hade sagt fel tid till mig. Gick till mammas jobb och vi hämtade Pepe och åkte vidare till maxi.
Inatt drömde jag en ganska konstig dröm. Allting kändes så verkligt så när jag vaknade var jag tvungen att undersöka båda armarna och sängen. Det var så sjukt, det var ungefär som på arvika. Min dendär minnesluckan som jag inte förstår mig på. Först i drömmen så låg jag i sängen och tänkte sen stog jag i hallen och pratade med mamma. Jag fattade inte varför hon stallde så konstiga frågor tills hon sa "aa, så säg nu vad du gjort med armarna."
Det såg mysigt ut, kunde se benen i armen och hur blodet pulserade ut ur mig. Och jag minns att jag tog på det och det kändes som att lägga handen på ett papper som man vikt ihop så att det blir små trekanter. Så kändes det, hoppas att min urdåliga förklaring kommer till nytta. Jag svarade att jag inte hade nåt minne av vad som hänt, för det hade jag ju inte. Men det var ju antagligen ganska tydligt vad jag hade gjort. Mamma var nöjd med svaret och sa inget mer, gick därifrån bara. Jag stog kvar ganska länge funderade på om jag skulle göra något åt det eller låta det va. Där någonstans vaknade jag.
Skola idag. Direkt när man träffade alla kändes det som om det var igår avslutningen var. Hemskt. Men dagen var slapp.
Vi delades in i mindre grupper och gick runt på 3 stationer. Första för min grupp blev sång, andra nån form av slagverk och tredje improvisation på gitarr.
När dagen var slut drog jag Jelena och Robin och fikade. Matti och Stina joinade. Sen försvann folket en efter en. Jag och Jelena sist.
Jag drog hem till pappa eftersom mamma hade sagt fel tid till mig. Gick till mammas jobb och vi hämtade Pepe och åkte vidare till maxi.
Kommentarer
Trackback