elincleo

Sämst dag igår. Mamma så gott som drog upp mig ur sängen för att jag skulle till skolan även om jag absolut inte ville. Jag hade inte sovit något heller. Jag märkte också att huvudvärks tabletter inte hjälper mot all smärta. Dumt!
Kom till skolan. Jelena var inte där, så jag gick runt med Bella. Det var trevligt, även om jag var riktigt nere.
Vi slutade redan 9.40 för att våra musiklärare va på någonting i göteborg. Men alla var kvar för att vi trodde att vi skulle ha idrott. Så jag åt lunch sen med Elin, när hon hade lunch. Efter det gick vi ut och stog där. Sofie kom ut sen. vi pratade lite. Men kom ingenstans.

Sen gick jag och Bella ner till idrotten vid 11.50. Vi kommer ner till sporthallen och hittar våran lärare utanför. 
"Teorirummet är dubbelbokat, så jag ger er ledigt idag så får ni ta en promenad eller något istället" sa han när vi kom tillräckligt nära.
Jag och Bella svarade med ett "Åhh, godis!!!"
Sen tog vi bussen till stan. Bella köpte naturgodis. Och vi satte oss nere vid strömmen. Det var helt okej, även om jag tänkte mer än vad jag egentligen skulle behövt. Solen sken på oss, och det blev ganska varmt. Vi satt där, njöt av solen, pratade, lyssnade på musik och åt naturgodis. Vi satt där i två timmar tror jag. Vi tog varsin buss hem sen.

Jag åkte till pappa, satt där ett tag, ett ganska långt tag. Jag gjorde absolut ingenting mer än mådde skit, tog tabletter, spydde en gång och grät. Floder grät jag. Svårt att inte gråta när allting sitter kvar.

På kvällen gick jag in till stan, mötte Elin vid hennes buss. Vi gick till cafe choklad. Det var inte så kul som det brukar vara. Visst var det bra band osv. Men jag var inte pepp alls. Jag mest stog, tänkte på allt annat än musiken, t.o.m glömde musiken ibland. Ungefär hela kvällen bestod av att hålla sig borta, hålla sig på avstånd. Och ja, jag har nog inte varit speciellt snäll mot mig själv. Jag har inte kunnat. Sofie vet om det..ganska väl tror jag.

När allting var slut, när allt var över så gick jag, Sofie, Elin, Marre, Hannes och några till med eller utan. De åt. Iaf de flesta. Jag satt bara där, helt tyst. Orkade inte bry mig. Hela min kropp gjorde ont, kunde knappt röra mig. Det beror säkert på att jag varken ätit eller sovit något på 2 dagar.

Efteråt åkte vi hem. Sofie skjutsade mig. Det var enda gången på hela dagen jag skrattat. Det kändes fel, konstigt.
Men det fanns iaf en bra anledning. Det är inte varje dag man ser någon titta bakåt för att se om alla är med och sen precis innan crashen komma fram till man kommer crasha, ge ifrån sig ett konstigt ansiktsuttryck och sedan crasha rakt i en buske.
Det var kul. Tack för det Hannes!

Senare när vi var vid Hannes och Marre så stannade vi och pratade ett tag. Då kommer det från andra hållet en cyklist som inte var helt nykter. Han ramlade i uppförsbacken. Det fick mig också att skratta till lite.

Vi fortsatte lite senare, jag och Sofie. Hem till Sofie.
Vi satt uppe ett tag och flera gånger fick jag frågan "Men vill du inte ha något att äta" och varje gång fick hon svaret "nej"

Hon somnade ganska fort sen. Men inte jag. Jag låg vaken ett par timmar till. Men det har jag vant mig vid nu.