They´ll never hurt you like I do

Rätt okej dag idag. Om man bortser från fyra personer eller tre.
i vilket fall som helst. Första lektionen gick rätt fort och jag blev klar med alla uppgifter för godkänt. Sen var det svenska tror jag och det gick väl också rätt fort och jag kom en bit, blev nästan klar med uppgifterna vi skulle göra.
Efter den lektionen ringde jag till Amandah eftersom hon skulle vara på min skola idag.  När jag fått reda på vart hon var gick jag och Jelena dit och träffade Amandah och Annie :D nice, nice. Efter en stund sa jag och Jelena att vi va tvugna att dra för att vi skulle ha lektion. Och vi typ sprang upp till skåpen, då fick vi reda på att vår lektion var inställd. Så vi gick tillbaka till Amandah och Annie som skulle på rundvandring i estethuset med Simon och Bob.
Så när Amandah och Annie och resten av högen som hade tänkt sig gå estet gick så följde vi med. Sen stannade vi där uppe bland resten av vår klass och 9:orna fortsatte sin rundvandring.

När jag och Jelena blivit tillräckligt uttråkade blev det att göra en film, en kort film.
http://www.youtube.com/watch?v=45lkRxt494A
hoppas att ni skrattar åt oss :D för vi hade kul :P

Sen var det matte, och jag kom en bit där med, fast har lika mycket kvar att göra tills på fredag. Tyvärr.

Hade kortare lunch idag för att vi ska hinna träna på låtarna tills på söndag, då vi har vårt första uppspelning på torget. Jobbigt värre. Men man får en biobiljett för besväret vilken gör att man orkar. Och sen kommer det en hel hög med uppträdanden. Usch.

Efter skolan satt vi kvar några stycken och pratade/spelade gitarr. Nice. Runt 14.00 drog jag och robin in till stan för att vi skulle hinna med våra bussar. Träffade Anders utanför, han undrade hur det går med skolan, vad jag har som förstahands instrument osv. Sen åkte jag hem, somnade nästan på bussen. men lyckades hålla mig vaken hela vägen (:




                                            Och jag ångrar det jag sa till en viss person igår.
                                            Jag ångrar det väldigt mycket.
                                            Allt känns bara ännu värre nu, jag trodde det skulle bli bättre, lättare. 
                                            Och jag känner mig dum, dummast i världen.
                                            Och det är mitt fel, bara mitt fel att det blev såhär.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0