Lördag
Kom idag fram till att jag inte gör något längre. Eller jag gör saker, saker som jag måste göra. Men utöver det så gör jag inget.
Jag lyssnar knappt på musik längre. Har inte en aning om varför men det känns så onödigt på nåt sätt. Och min cd-spelare har varit urdragen i flera veckor. Den används inte längre.
Jag umgås inte heller med folk. Inte vanligt, visst man träffar folk på spelningar, man pratar har roligt, men man umgås inte på samma sätt. Jag umgås knappt med dom närmaste. Känns som om jag glider ifrån allt och alla. Jag vill inte. I skolan träffar jag också folk, umgås med folk. Men det är ett helt annat ställe en helt annan värld där ingen behöver veta vem jag egentligen är. Och ingen där får veta vem jag egentligen är, för jag gömmer mig. Bakom en annan, som också är jag. Fast på en annan våning. Ett bättre plan.
I stället oroar jag mig för massor saker, tusen saker. Saker som jag inte behöver bry mig om, men som jag ändå stör mig på. Jag oroar mig för skolan, även om det för tillfället går bra. Jag oroar mig för min syn, men till det finns hjälpmedel. Och jag oroar mig för min vikt, hela tiden. Sen andra saker som hur jag ska göra om min hund sätter något i halsen. Eller om jag glömmer bort hur man andas igen. Eller andra, helt onödiga saker.
Jag tänker också väldigt mycket. För mycket oftast. Om allting. Flera tankar på en gång och det känns som ett rullband med saker på som aldrig tar slut. För det tar aldrig slut. Tankar tar inte slut. Dom kanske stannar upp ibland så att jag ska hinna ifatt. Men jag hinner ändå inte.
Idag vaknade jag runt 10.00 och det var ljust ute och solen lös på mig genom persiennen. Jag tvingade mig upp vid 10.45 för att mamsi hade sagt att vi skulle åka in till stan 11.30. Så jag gick och duschade. Duschade lite för länge, men kände att det inte gjorde något idag. Kände på mig att mamsi skulle vara sen eller något annat.
Gick runt ett bra tag och letade efter kläder och hittade till slut ett par vita byxor. Åt en macka till frukost, men drack ingenting. Sen fick jag skynda mig, trodde jag.
Så jag sprang fram och tillbaka i huset och letade efter saker, hårborstar, smink m.m. Hittade allting och började göra mig iordning. Och då kom mamsi hem. Mamsi och Pepe som hade varit i stallet, klippt hästen. Som tur var så skulle båda två duscha så jag fick lite extra tid. Ganska mycket extra tid eftersom dom kom fram till att dom ville ha kaffe innan vi skulle åka.
Vi kom iväg 11.55. Ner till stan, mamsi och Pepe gick in på systembolaget och köpte vin. Som varje vecka. Nästan varje vecka. Sen vidare och jag skulle köpa strumpor bara för att jag lovade nåra i min klass att jag ska ha klänning på tisdag. Jag kommer dö då, om de tär kallt ute. Til slut hittade jag ett par strumpor jag ville ha, egentligen var det två par, men dom ena var slut eller så fanns dom inte i min storlek. Kommer inte ihåg.
Sen gick vi runt, fördrev tid. Syrran skulle komma in till stan 15.40 med bussen ifrån Mjölby. När vi tröttnat på att gå runt där åkte vi i stället till maxi och handlade en hel del. Och jag fick en glass.
Klara med att handla och in till stan igen. Hämtade Frida och hennes kompis och åkte hem.
hemma satt jag bara på mitt rum, tittade ut i ingenting. Bestämde mig för att jag var trött, men kunde inte somna. Läste ut svenska boken. Surt, för den var bra. Slutet var ganska dåligt. Fick inte reda på det som var mest intressant.
Och nu, nu är jag fast här, igen. Datorer måste ha nån speciell dragningskraft. Men det gör inget, fick prata med Evan ett tag. Kändes lite bättre efteråt. Och han mår bra, efter det som hänt honom. Och det gör mig glad. Åtminstonde för hans skull. Inte för min egen tror jag.
Dessutom faller jag tillbaka till gamla vanor.
Den här bilden är klockren. Fyfan
Jag lyssnar knappt på musik längre. Har inte en aning om varför men det känns så onödigt på nåt sätt. Och min cd-spelare har varit urdragen i flera veckor. Den används inte längre.
Jag umgås inte heller med folk. Inte vanligt, visst man träffar folk på spelningar, man pratar har roligt, men man umgås inte på samma sätt. Jag umgås knappt med dom närmaste. Känns som om jag glider ifrån allt och alla. Jag vill inte. I skolan träffar jag också folk, umgås med folk. Men det är ett helt annat ställe en helt annan värld där ingen behöver veta vem jag egentligen är. Och ingen där får veta vem jag egentligen är, för jag gömmer mig. Bakom en annan, som också är jag. Fast på en annan våning. Ett bättre plan.
I stället oroar jag mig för massor saker, tusen saker. Saker som jag inte behöver bry mig om, men som jag ändå stör mig på. Jag oroar mig för skolan, även om det för tillfället går bra. Jag oroar mig för min syn, men till det finns hjälpmedel. Och jag oroar mig för min vikt, hela tiden. Sen andra saker som hur jag ska göra om min hund sätter något i halsen. Eller om jag glömmer bort hur man andas igen. Eller andra, helt onödiga saker.
Jag tänker också väldigt mycket. För mycket oftast. Om allting. Flera tankar på en gång och det känns som ett rullband med saker på som aldrig tar slut. För det tar aldrig slut. Tankar tar inte slut. Dom kanske stannar upp ibland så att jag ska hinna ifatt. Men jag hinner ändå inte.
Idag vaknade jag runt 10.00 och det var ljust ute och solen lös på mig genom persiennen. Jag tvingade mig upp vid 10.45 för att mamsi hade sagt att vi skulle åka in till stan 11.30. Så jag gick och duschade. Duschade lite för länge, men kände att det inte gjorde något idag. Kände på mig att mamsi skulle vara sen eller något annat.
Gick runt ett bra tag och letade efter kläder och hittade till slut ett par vita byxor. Åt en macka till frukost, men drack ingenting. Sen fick jag skynda mig, trodde jag.
Så jag sprang fram och tillbaka i huset och letade efter saker, hårborstar, smink m.m. Hittade allting och började göra mig iordning. Och då kom mamsi hem. Mamsi och Pepe som hade varit i stallet, klippt hästen. Som tur var så skulle båda två duscha så jag fick lite extra tid. Ganska mycket extra tid eftersom dom kom fram till att dom ville ha kaffe innan vi skulle åka.
Vi kom iväg 11.55. Ner till stan, mamsi och Pepe gick in på systembolaget och köpte vin. Som varje vecka. Nästan varje vecka. Sen vidare och jag skulle köpa strumpor bara för att jag lovade nåra i min klass att jag ska ha klänning på tisdag. Jag kommer dö då, om de tär kallt ute. Til slut hittade jag ett par strumpor jag ville ha, egentligen var det två par, men dom ena var slut eller så fanns dom inte i min storlek. Kommer inte ihåg.
Sen gick vi runt, fördrev tid. Syrran skulle komma in till stan 15.40 med bussen ifrån Mjölby. När vi tröttnat på att gå runt där åkte vi i stället till maxi och handlade en hel del. Och jag fick en glass.
Klara med att handla och in till stan igen. Hämtade Frida och hennes kompis och åkte hem.
hemma satt jag bara på mitt rum, tittade ut i ingenting. Bestämde mig för att jag var trött, men kunde inte somna. Läste ut svenska boken. Surt, för den var bra. Slutet var ganska dåligt. Fick inte reda på det som var mest intressant.
Och nu, nu är jag fast här, igen. Datorer måste ha nån speciell dragningskraft. Men det gör inget, fick prata med Evan ett tag. Kändes lite bättre efteråt. Och han mår bra, efter det som hänt honom. Och det gör mig glad. Åtminstonde för hans skull. Inte för min egen tror jag.
Dessutom faller jag tillbaka till gamla vanor.
Den här bilden är klockren. Fyfan
Kommentarer
Trackback
